Photographer

Magnus Lorentzson

Fine Art photographY

Kyrkogårdar

Lugnet
Jag tror det är lugnet som gjort att jag lockats till kyrkogårdar. Eller är det en efterkonstruktion? Ju längre tiden går desto svårare blir det att avgöra…
Om man besöker gravplatser söder ut ökar utbudet av upplevelser i form av konstverk och kapell – en del så stora så jag kom på mig själv att tänka att det inte hade förvånat mig om jag helt plötsligt fick se en TILL SALU-skylt.

Mellan Farsta, där jag bodde ett tag i ett annat liv, och Hammarby ligger Sandborgskyrkogården och DET, kära läsare, är ingen efterkonstruktion. Det va där det började. Det va där jag fick för mig att trycka av min första kyrkogårdsbild.

Nästa gång det kliade i höger pekfinger på en kyrkogård va i Det Södra Amerikat några år senare. Den bestämde kyrkogårdsvaktmästaren skrek nåt åt mig samtidigt som han ivrigt pekade på min kamera, så även om jag ändå knäppte nån bild, i smyg med dåligt samvete och hög puls, blev det inget jag sparade.

I Paris 14:e arrondissement ligger Montparnassekyrkogården. Två dagar innan nyårsafton 2010, nånstans mellan Simone de Beauvoir och André Citroën, började det lossna lite.
Några veckor senare, ”hemma hos Per”, va det plötsligt på allvar (kommer ihåg att jag vart såld redan påväg upp i trappan från Rue de la Réunion).
Mina promenader under håltimmarna på Spéos tog mig allt oftare till Per, alias Père-Lachaise.

När man vandrar på en kyrkogård i Paris är det lätt att slås över blandningen…
Blandningen av stilen och åldern på olika gravar förstås men ännu mer blandningen av material på blommor. Du hittar dem i keramik, i olika plaster å så självklart den äkta varan, i olika stadier – från nyplockade till ett minne blott. Skillnaden blir väl mest påtaglig när man ser vissnade blommor inslagna i skinande plast.

Regardez!