Photographer

Magnus Lorentzson

Fine Art photographY

Människor

Moi? Jag tycker det är väldigt spännande att plåta människor.

Jag önskar att det alltid vore så att det fanns tid/underlag/tillfälle att sitta å fundera ut platser att vara på, klura på val av linser, under vilken tid på dygnet man skall plåta för att ljuset bäst skall spegla syftet med bilden, om man ska ta med blixtar eller köra på befintligt ljus etc. Det hade sett så bra ut här på hemsidan också – att jag ALLTID gjorde så, att det va en f ö r u t s ä t t n i n g för att jag överhuvudtaget skulle få ändan ur vagnen och komma till platsen för foto-sessionen.
Verkligheten? Jätte-oftast utan skogen av stativ för alldeles för många blixtar – bara jag och min favo 24 – 70mm / 2,8-glugg.
Hur mina egna favo-porträtt är tagna? Eeehhh.. Med blixt. Ja ja…
Förberedelser/blixt eller inte – jag finner en direkt glädje i att jämföra resultatet av ett taget fotografi med den, innan, i huvudet uppmålade bilden – av en bild. Att sedan redigera den och låta den få ytterligare nya uttryck är rent underbart.

Det är aldrig en rak väg att färdas på gällande det häringa med plåtandet. På mindre än ett ögonblick ändras uttrycket hos personen framför kameran – lika fort är det ersatt av ännu ett. Å sådär håller det på…
Är modellen spänd, stressad, förkyld, arg, frånvarande? Kroppen visar allt!
Hur kan jag ändra på förhållandena?
Hur funkar vi ihop? Just då…
Å så är det ju det där med ögonen! ÖGONEN! Aaaaaaaaaahhhhh. Så fina. Så jobbiga. Så uttrycksfulla. Ibland…
”Do you mind wearing sunglasses?”

Alla dessa nötter… En som jag inte lyckats knäcka är det där med att få med själva upplevelsen av mötet i den sparade bild-filen. Lukten från platsen, ljudet av skratten mellan tagningarna, ångesten av den alltför snabbt sjunkande stapeln av batteri-nivån…
Jag har fortfarande inte hittat Bifoga essens-knappen i Lightroom men det kommer väl snart…

Jag har slängt mer bilder än vad jag har kvar. Så, när man väl får den, tar den, hittar den, skjuter den.. ..BILDEN.. ..då är det helt magiskt! Det är nog som att göra det avgörande målet på övertid i finalen, kan jag tänka mig. Jag blev alltid vald sist i allt vad sport hette i skolan, så min erfarenhet är av ren soff-baserad-framför-TV’n sort.

Ett uppdrag står ut i backspegeln sådär.
Är ni med? OK. Klicka här så får ni sagan om Sissy…

……..

Få se nu. 107, 108
Njaeeäää. Det va väl inte riktigt alla där va. Va det det…
Få se.. ..om man trycker HÄR kanske..?!