Photographer

Magnus Lorentzson

Fine Art photographY

Sissy dipoko

Jag hade nyligen avslutat min foto-utbildning på Spéos och hade just kommit tillbaka till Paris efter några dagar på foto-mässan i Arles när syrran dök upp.
”Hallå eller! Jag är här med min kompis Sissy. Hon är en cool 57-årig 4-barns-mamman som precis spelat in en CD å behöver några bilder. Kan du..?”
Jag frågade rektorn på min gamla skola, en hyvens prick för övrigt, om jag fick låna en studio och lite blixtar. ”Ouais ouais.”

Sissy va väldigt trevlig, väldigt ödmjuk och väldigt lång.
Ståtlig. Stilig. Classy I would say!

Vi va lite blyga för varandra, bägge två, i början, sådär.
Jag är alltid så trög i starten. De första bilderna va hemska!
Men sen, efter några klädbyten och provande av olika peruker och örhängen så lossnade det.
Jag kommer ihåg att jag kallade henne There is hope.
Pourquoi? Jo, efter att ha träffat henne kände jag mig lite lugnare med det där med att möte ålderdomen å så. Det fanns trots allt en liten chans att man inte automatiskt fick Keith Richard-hy efter att ha passerat 50-års-strecket.

Mesdames et Messieurs
Permettez-moi de vous présenter
Maaaadame Sissy Dipoko!!!!